Helen Rytkö

Ibland känns det som att allt går emot en, som att inget blir rätt.
jag o Henke bestämde oss för att skaffa barn, el mer så sa vi väl att händer det så händer det. Men inget hände, och efter x antal månader så gick Helen till doktorn.
Eller jag ringde och  beställde tid pga att allt inte var som det skulle och passade på att boka tid för att kolla upp det där med att jag aldrig får en bulle i magen när jag ändå var där. Förstod väl innerst inne att det var något fel, eftersom jag aldrig el väldigt sällan har mens, för att göra en lång historia kort så gjorde dem cellprover på mig när jag var där, som visade sig att jag hade cellförändringar, fick komma tillbaka och göra biopsi(aj) och mikroskops undersökning. Svaret fick jag idag när läkaren ringde mig vid lunch, har sånna cellförändringar som måste opereras... huh...

Och mitt i all det där så har jag gjort utredning angående barnlösheten, pga att jag har pco så får jag ingen ägglossning, och får jag ingen ägglossning så kan det ju inte bli någon bebis. Det fattade jag även om jag e blond:) Så nu hade jag precis börjat med en behandling som ska göra att jag får mens och att jag sen kan börja med andra mediciner som ska göra att mina pco-ägg mognar och kommer ut, där var vi alltså nu, kampen hade inletts.... men eftersom jag måste opereras så vet jag inte hur länge jag kommer behöva vänta eller hur det kommer bli!!

Ibland är det inte kul att vara jag..
Men nog med negativ energi nu, har insett att vi väljer helt själva vad vi lägger våran energi på, och jag tänker inte älta detta, det som händer det händer och det finns inte mycket som man kan göra åt det!

Jobbet är skoj, Henke e så go me mig, Pate kommer hem snart, sandra fyller snart 30, vi får renoverat hemma(glad) och jag har fina vänner, även om det är få vänner jag har så är dem fina och mina!
Jag har en familj som alltid stöttar mig, hur många kan säga det!

kram från mig

Sitter och lyssnar på "Love hurts" av Norah jones och keiths Richards, hmmm... Ni vet när man kan få en sådan där känsla i magen av att lyssna på vissa låtar, en sån där gnagande i känsla precis i mellangärdet. Som att låten och dem som skriver det står där och sjunger om något som man själv vait med om! Vart kommer den känslan ifrån? varför kan man få tårar i ögonen av en rad i en hel sång?

Vet inte vad jag ville med det här inlägget igentligen, hade ingen att prata med om det här!!

Så alla som vill borde lyssna på den.

nu ska jag städa lite sen ska jag iväg på middag hos Helen "i köket".. hehehe..
kram kram

.....Just så har den senaste tiden sett ut för mig.
Jag börjar från början:
För två veckor sedan (tror jag, lite dålig på datum) så åkte jag, Elli, Martin och Dan med en massa sällskap för att slänga oss ut ur ett flygplan från 4500 meters höjd!!  Jag tror inte ens att jag kan förklara hur häftigt det var, det var något av det roligaste jag gjort, en riktig adrenalinkick!
Precis innan jag skulle kasta mig ut ur flygplanet så måste jag medge att jag fick en liten "flash" av dödsångest ,men när jag sedan föll fritt i 200 km i timmen så släppte allt och jag bara älskade det!!
Jag lägger upp kort här i stället så får ni se vad jag menar.




Helt obeskrivligt, om ni vill se fler kort så kan ni gå in på min facebook.

Nytt jobb.
Det var dags för mig att säga upp mig insåg jag med viss vånda, det funkade helt enkelt inte längre.
Så en fredag för två veckor sedan så sa jag upp mig runt klockan 14.00.
Sen klockan 15.00 så fick jag ett nytt jobb:)  hehehe.. en lång historia.
Men summan av kardemumman är att jag fortfarande kommer att jobba på Orion men att jag kommer jobba en våning ner på en annan avdelning, känns bra! jag börjar på måndag, spännande!

Födelsedagar.
Henke fyllde 28 år den 25e sep, Det firades med familjer hemma hos oss, det bjöds på korv med bröd, kaffe, tårta och kakor. eftersom det var en Torsdag så vart det lugnt. Men jag hoppas han blev nöjd. Älskar dig Toker och Grattis igen. puss på dig!
Alexander fyllde 17år den 1okt, detta firades hemma hos mamma med en tacoskväll, det var smarrigt.
Hoppas du blev nöjd med presenterna lillebror! puss på dig!

Kryssning.
Den 26 sep åkte familjen Rytkö samt Abrahamsson på kryssning för att fira att Henke hade fyllt år, sandra o co kunde tyvär inte följa med, vi saknade er.
Men vi andra hade skoj i all fall. Jag var lagom sliten när jag kom hem, börjar nog bli gammal, hehehe.

Folk som mått dåligt.
Jag tänker inte gå in på några detaljer här, men när folk som man älskar och verkligen bryr sig om mår dåligt så känner man sig helt maktlös, man vill kunna hjälpa, man vill veta vad man ska säga för att allt ska bli bra, men det enda man kan göra är att visa att man finns till om dem behöver!
Vännen: jag finns här för dig, alltid, du kommer ta dig igenom det här!!!
Loca: ta det lugnt så ska du se att allt ordnar sig!!
Jag älskar er.

Linedance.
Ja det har jag börjat med oxå, mamma lurade med sig sina döttrar(som är i sverige) att börja på linedance med henne, och jag ska medge att det faktiskt är skoj. en gång i veckan blir det nu!! vi kommer bli proffs, om vi så småningom får till taktkänslan vill säga!

Systersandra: Bästakompisar det är vad vi är! jag älskar dig och är glad att jag har dig.

Patricia: Jag saaaaaaaaaaaaaaknar dig men jag hoppas du har skoj! snart hemma ju! Recuerdas que tu eres la mejor y siempre seras. abrazo.

Ellinor: kul att det alltid finns jobb till dig, det är bara för att du är så duktig!

Mams: linedance  va skoj, tack för att du tvingade me mig.

Köhler: jag är ledsen att jag e så förbannat dålig på att höra av mig.... värdelöst, får nog gå i terapi för det här tror jag!

thats it for now.
Syns som några veckor el så.
Ta hand om er alla goa.  kram